Vi kom hem i fredags och nu börjar vi komma LITE mer i fas med verkligheten...
Jag är oförskämt pigg om jag jämför med hur det var efter att jag fött Fabian och det är jätteskönt. Nu väntar jag bara på att "bomberna" jag har fram på kroppen ska komma i fas också, annars är jag rädd att de verkligen exploderar. Min kära vän S har sagt att det går över snart, så jag litar på det.
Vår lilla gosegris har nu fått ett namn, Robina.Det är ett namn som jag hört sedan jag var liten men som inte är så vanligt. Min gammelfarmor hade en syster som hette Robina, henne har jag aldrig träffat hon har varit död sedan länge, men gammelfarmor Rakel pratade ofta om henne och jag har alltid varit nyfiken på vem denna Robina var. Nu har jag en egen som jag får lära känna istället.
Snart kan vi börja ta emot besök, vi börjar som sagt komma i fas här.




